Vem är jag?
Tyckte det var passande att börja med en liten presentation av mig själv. tror aldrig jag gjort det i den här bloggen? well well, då var det på tiden.
Mitt fullständiga namn är Karin Johanna Lucia von Zeipel (om ni finner namnet "Lucia" lustigt så får ni skylla på min kära mor) Jag fyller år den 13 december (därav namnet Lucia) och är därför inte mer än 17 bast. Jag bor i en liten byhåla full med knarkare och a-lagare, även kallad Oxelösund. Jag har bott här hela livet och varje kväll ber jag en bön för att jag någon dag ska bli fri och få en lägenhet i nyköping. Min familj består av min pappa - Gerret "Gerra" min mamma - Birgitta "Gittan" och min IQ befriade, wow-spelande bror - Max.
Jag ser mig själv som en väldigt GLAD människa. finner ingen större mening i att vara stel och tråkig, därför kan jag nog antagligen uppfattas som en lite knäpp människa. Jag flamsar runt som en galning och skrattar åt ordet "bajs" (väldigt oroväckande när det gäller min mognadsnivå) Förutom mitt glada humör så är jag förbannat klantig och har en tendens att kladda när jag äter, ramla omkring och prata alldeles för högt vid fel tillfällen.
Trots min knasiga sida så är jag en väldigt medlidsam och omtänksam person. Jag bryr mig mer om mina vänner än mig själv vid många tillfällen. Mina vänner är min värld och bör därför behandlas som guld, inget annat.
Nu när vi pratat om mina "fina" sidor så kan jag lika gärna ta tid att radda upp lite negativa saker. Jag är väääldigt envis och lättjurig. Det är ingenting jag egentligen tänker på (måste bero på hormonerna) hehe. men vanligtvis kan jag inte vara arg på någon i mer än två dagar. Jag är också jävligt feg när det gället att säga ifrån, vilket jag vet bara skadar mig själv, men jag hatar att säga nej till mina vänner, jag vill alltid vara dom till lags.
Jag har höga ambitioner i skolan och vill gärna se mig själv ta studenten med höga betyg för att sedan kunna plugga vidare till jurist. Detta leder till att jag ofta är sönderstressad och kan sova 15 timmar i streck utan problem.
Kärlek gör mig dum i huvudet. Jag tänker för mycket kring den jag tycker om och borde egentligen satsa mer på mina vänner och skolan, men pirret i magen tar över och jag hamnar liksom i koma. Av olycklig kärlek blir jag gråtfärdig varje gång jag ser två personer hålla hand. Jag har svårt att släppa och lämna kärlek bakom mig. det suger lite.
Okej, nu har jag skrivit så det räcker för en hel bibel. skulle kunna skriva miljoner saker till, men så intressant är jag inte. Nu ska jag stressa sönder lite mer och plugga på en fredag. Imorgon är det födelsedagsmiddag här hemma med mina favorittjejer. det blir bra.
nu fick ni några knäppa bilder på köpet
Mitt fullständiga namn är Karin Johanna Lucia von Zeipel (om ni finner namnet "Lucia" lustigt så får ni skylla på min kära mor) Jag fyller år den 13 december (därav namnet Lucia) och är därför inte mer än 17 bast. Jag bor i en liten byhåla full med knarkare och a-lagare, även kallad Oxelösund. Jag har bott här hela livet och varje kväll ber jag en bön för att jag någon dag ska bli fri och få en lägenhet i nyköping. Min familj består av min pappa - Gerret "Gerra" min mamma - Birgitta "Gittan" och min IQ befriade, wow-spelande bror - Max.
Jag ser mig själv som en väldigt GLAD människa. finner ingen större mening i att vara stel och tråkig, därför kan jag nog antagligen uppfattas som en lite knäpp människa. Jag flamsar runt som en galning och skrattar åt ordet "bajs" (väldigt oroväckande när det gäller min mognadsnivå) Förutom mitt glada humör så är jag förbannat klantig och har en tendens att kladda när jag äter, ramla omkring och prata alldeles för högt vid fel tillfällen.
Trots min knasiga sida så är jag en väldigt medlidsam och omtänksam person. Jag bryr mig mer om mina vänner än mig själv vid många tillfällen. Mina vänner är min värld och bör därför behandlas som guld, inget annat.
Nu när vi pratat om mina "fina" sidor så kan jag lika gärna ta tid att radda upp lite negativa saker. Jag är väääldigt envis och lättjurig. Det är ingenting jag egentligen tänker på (måste bero på hormonerna) hehe. men vanligtvis kan jag inte vara arg på någon i mer än två dagar. Jag är också jävligt feg när det gället att säga ifrån, vilket jag vet bara skadar mig själv, men jag hatar att säga nej till mina vänner, jag vill alltid vara dom till lags.
Jag har höga ambitioner i skolan och vill gärna se mig själv ta studenten med höga betyg för att sedan kunna plugga vidare till jurist. Detta leder till att jag ofta är sönderstressad och kan sova 15 timmar i streck utan problem.
Kärlek gör mig dum i huvudet. Jag tänker för mycket kring den jag tycker om och borde egentligen satsa mer på mina vänner och skolan, men pirret i magen tar över och jag hamnar liksom i koma. Av olycklig kärlek blir jag gråtfärdig varje gång jag ser två personer hålla hand. Jag har svårt att släppa och lämna kärlek bakom mig. det suger lite.
Okej, nu har jag skrivit så det räcker för en hel bibel. skulle kunna skriva miljoner saker till, men så intressant är jag inte. Nu ska jag stressa sönder lite mer och plugga på en fredag. Imorgon är det födelsedagsmiddag här hemma med mina favorittjejer. det blir bra.
nu fick ni några knäppa bilder på köpet
Kommentarer
Trackback
