min musikstil
Men något som hängt med genom alla mina år är Takida. För ett antal X somrar sedan så var takida det enda jag lyssnade på. jag satte mp3n på repeat och var helt galen i den gruppen. även om jag idag inte är lika besatt av takida så lyssnar jag trots det rätt ofta på dem. kanske för att få återuppleva gamla minnen och tänka tillbaka på den enkla tiden som var. kanske för att känna känslan "det här är jag" eftersom jag förknippar mig mycket med det bandet. texterna och framför allt rösten. den där raspiga, djupa och härliga rösten som får håret på armarna att resa på sig.
Takida kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, det gör ont och säga det, men min musikstil har övergått lite åt ett annat håll för tillfället. Numera är jag helt fast för Lars, Melissa, Håkan, Kings of leon och Jhonossi. Deras musik har något extra som man lever sig in i. ja. helt fantastiskt faktiskt.
Musik som betyder något. det är min musikstil.
julafton och ingenting annat!
just nu: ligger jag i sängen, lyssnar på håkan och njuter.
humör: förbaskat glad och mosig i kroppen.
tankar: undrar om man ska se harry potter ikväll? han är ju rätt söt ändå.
vill jag: uppleva nyår nu med detsamma.
saknar: josefin och hennes asfula skratt.
fin fin kusin
Min första kärlek
Alla definerar kärlek olika. såhär tycker jag.
När jag var yngre var jag stensäker på att man var kär när man hade träffat en person några gånger och fick den där pirrande känslan i magen. Nu när jag blivit äldre (och visare) ser jag tillbaka på mig själv och skrattar ihjäl mig över hur dum jag var.
Min första förälskelse var Danial. måste erkänna att jag har svårt att minnas tillbaka hur vi hade det. men jag minns nyårsafton (vi var tillsammans under den här tiden) då vi stod utanför tempo och inväntade tolvslaget. När natthimlen lystes upp av raketer kysstes vi. det var rätt magiskt och fint. men som alltid så dog kärleken rätt fort därefter.
Senare i livet träffade jag en annan figur. Christoffer. vilket kom att bli min första riktiga kärlek. vi studsade fram och tillbaka under 2 år. när inte jag ville ha honom, så ville han ha mig, och tvärtom. när vi studsat fram och tillbaka i kanske 1 ½ år insåg jag att jag var kär. det var mer än bara fjärilar i magen. jag ville vara med honom dygnet runt, hela tiden. jag tror inte man har insett vad kärlek är om man inte utstått olycklig kärlek. det är svårt att få ner hela historian på papper, men tror ni förstår vad jag menar på ett ungefär.
Detta var sommaren 2010, alltså nyligen. 16 år gammal insåg jag innebörden av ordet kärlek. allt innan dess har bara varit förälskelser enligt mig.
Så kort och gott, min första kärlek var Christoffer. efter våra svackor och känslor som vinglat fram och tillbaka så är vi fortförande vänner och försöker hälsa på varandra och vara trevliga. vilket jag tycker är fint.
Nu är det bara att vänta och se när drömprinsen dyker upp. 
lite gamla och jättefula bilder.
förövrigt så drar jag upp till släkten i västerås och firar jul. fan så fint livet är när jag är där.
god jul i förskott.
Vem är jag?
Mitt fullständiga namn är Karin Johanna Lucia von Zeipel (om ni finner namnet "Lucia" lustigt så får ni skylla på min kära mor) Jag fyller år den 13 december (därav namnet Lucia) och är därför inte mer än 17 bast. Jag bor i en liten byhåla full med knarkare och a-lagare, även kallad Oxelösund. Jag har bott här hela livet och varje kväll ber jag en bön för att jag någon dag ska bli fri och få en lägenhet i nyköping. Min familj består av min pappa - Gerret "Gerra" min mamma - Birgitta "Gittan" och min IQ befriade, wow-spelande bror - Max.
Jag ser mig själv som en väldigt GLAD människa. finner ingen större mening i att vara stel och tråkig, därför kan jag nog antagligen uppfattas som en lite knäpp människa. Jag flamsar runt som en galning och skrattar åt ordet "bajs" (väldigt oroväckande när det gäller min mognadsnivå) Förutom mitt glada humör så är jag förbannat klantig och har en tendens att kladda när jag äter, ramla omkring och prata alldeles för högt vid fel tillfällen.
Trots min knasiga sida så är jag en väldigt medlidsam och omtänksam person. Jag bryr mig mer om mina vänner än mig själv vid många tillfällen. Mina vänner är min värld och bör därför behandlas som guld, inget annat.
Nu när vi pratat om mina "fina" sidor så kan jag lika gärna ta tid att radda upp lite negativa saker. Jag är väääldigt envis och lättjurig. Det är ingenting jag egentligen tänker på (måste bero på hormonerna) hehe. men vanligtvis kan jag inte vara arg på någon i mer än två dagar. Jag är också jävligt feg när det gället att säga ifrån, vilket jag vet bara skadar mig själv, men jag hatar att säga nej till mina vänner, jag vill alltid vara dom till lags.
Jag har höga ambitioner i skolan och vill gärna se mig själv ta studenten med höga betyg för att sedan kunna plugga vidare till jurist. Detta leder till att jag ofta är sönderstressad och kan sova 15 timmar i streck utan problem.
Kärlek gör mig dum i huvudet. Jag tänker för mycket kring den jag tycker om och borde egentligen satsa mer på mina vänner och skolan, men pirret i magen tar över och jag hamnar liksom i koma. Av olycklig kärlek blir jag gråtfärdig varje gång jag ser två personer hålla hand. Jag har svårt att släppa och lämna kärlek bakom mig. det suger lite.
Okej, nu har jag skrivit så det räcker för en hel bibel. skulle kunna skriva miljoner saker till, men så intressant är jag inte. Nu ska jag stressa sönder lite mer och plugga på en fredag. Imorgon är det födelsedagsmiddag här hemma med mina favorittjejer. det blir bra.
nu fick ni några knäppa bilder på köpet
lite kul grej sådär
BARA för att alla andra verkar gå efter en sån här lista så tänkte jag.. varför inte? kan vara kul att tänka tillbaka på saker man förträngt eller inte har tid att fundera över. Har ändrat lite på vissa frågor för att få min egen nich över det hela. härmapa? ja whateva. nu kör vi. slumpar lite hit och dit fram till nyår. sen är det nya tag. hej
Dag 01 – Vem är jag?
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 –min musikstil
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Ett bra ögonblick
Dag 07 – Min bästa vän då & i dag
Dag 08 – Ett dåligt ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Min första fylla
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min mest minnesvärda kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Mitt kärleksliv idag
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Jag genom åren
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
jag är stor som ett berg (hela 17 år)
Karin Johanna Lucia von Zeipel - även kallat min födelsedag/namnsdag.
under tiden jag inte bloggat har jag hunnit med en jäkla massa. kom hem från malta i onsdags natt. har färgat håret mörkbrunt/svart (se bilden ovan) och idag är det inte vilken dag som helst. MIN FÖDELSEDAG/NAMNSDAG. fan vad fint livet är. nu ska jag gå till matan med min klasskompisar och käka luciapotatis. pinsamt att man är döpt efter en potatis.. men anyway. hej
dö lite
såhär ser vi ut idag. dagens outfit: snuvig, trött, äckligt sminkat och allmänt FULA
