johannavonzeipel

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅJA. Efter otaligt många sena nätter, 7050 koppar kaffe och en hjärna som var nära att explodera så är äntligen första hemtentan inskickad. Helt plötsligt kan jag andas och börja leva igen. Iallafall några dagar, sedan drar det hela igång igen. Men då är då och nu är nu. För tillfället är jag bara glad över att den första delen är förbi. Fram med champangen typ!!! Idag ska jag göra allt förutom att plugga, bara för att jag kan. Ger mig själv en klapp på axeln och känner "fan va ja är bra". Så känns det idag.